Sju timmars arbetsdag, en sund investering!

Standard

cropped-P10403562.jpg

Idag spenderar många mer tid på jobbet än vad man gör vaken på sin fritid. De av oss som har jobb och kan arbetar dessutom ofta allt längre upp i åldrarna. Om du frågar vem som helst om de skulle vilja ha 5 timmar mer tid för sig själva eller familjen varje vecka med bibehållen lön så tror jag att ytterst få skulle svara nej! Men vad skulle förändringen egentligen innebära för arbetsgivare och för samhället? Har vi råd att jobba mindre?

Vad innebär det egentligen?

Vad det egentligen innebär är väldigt olika beroende på vilka jobb vi pratar om! Till att börja med behöver vi skilja på jobb som ger utdelning för arbetsgivaren i relation till prestation och jobb där kvalitén på arbetet spelar mindre ekonomisk roll. I det andra fallet där arbetsgivaren faktiskt behöver ha verksamheten bemannad under vissa tider så innebär minskad arbetstid självklart i viss mån en ökad kostnad. Men i det första fallet skulle arbetsgivaren faktiskt rentav kunna tjäna pengar på den förkortade arbetstiden genom att få ut mer av en pigg anställd under varje arbetad timme.

Ett flertal företag har framgångsrikt prövat att förkorta arbetstiden och har faktiskt lyckats tjäna pengar på det. Bland dessa hör toyota som har 6 timmars arbetsdag för sina mekaniker och ett antal IT-företag som med hjälp av kortare arbetsdagar lyckats locka rätt kompetens till just sina bolag.

Som alla som hållt en lektion, ett föredrag eller tal vet så har man tappat sina lyssnare efter 30 minuter om man inte gör något för att bryta av. Vi kan helt enkelt inte koncentrera oss på en uppgift under en längre tid utan att ta paus (en god pedagog skapar och kontrollerar det avbrottet). Efter ungefär tre timmars jobb utan ett något längre avbrott så börjar faktiskt de allra flesta av oss att koncentrera oss sämre, göra fler misstag och arbeta långsammare! För varje stund som går därefter blir situationen sämre. Därför tar alla idag olika typer av pauser i sitt arbete under hela arbetsdagen.  Bland de företag som minskat till sex timmars arbetsdag har man i många fall kunnat plocka bort fikarasterna och på det viset tappar arbetsgivaren egentligen inte så mycket faktisk arbetad tid. Dessutom kostar misstag pengar, färre misstag och högre kvalitet påverkar såväl kostnader som vinst.

Kortare arbetsdagar innebär också att vi mår bättre och håller oss friskare. Detta minskar kostnader för sjukfrånvaro.

Skulle jag själv starta ett Programutvecklingsföretag idag hade jag definitivt lockat med 6 timmars arbetsdag till full lön! Med bortplockade fikaraster skulle jag egentligen bara “tappa” 1,5 timme per anställd. Med minskad sjukfrånvaro och piggare anställda som jobbar effektivare och gör färre misstag skulle jag inte egentligen tappa något på det och jag skulle ha ett starkt kort när jag vill rekrytera rätt personal. Det skulle förstås finnas ett fåtal toppar i arbetsbelastning under året och här skulle jag skriva avtal som innebär att de första 10 timmarna övertid per vecka under ett par högbelagda veckor per år sker utan ersättning. Under de förutsättningarna skulle jag kunna ge mina anställda mer fritid och ändå tjäna pengar på det.

Självklart kan vi inte införa en arbetstidsförkortning över en natt utan att det får konsekvenser. För att minimera riskerna och negativa konsekvenser är det betydligt mer effektivt att införa en arbetstidsförkortning stegvis, i ett par yrken i den offentliga sektorn i taget till att börja med. På det viset kan vi dessutom använda arbetstidsförkortningen som ett styrmedel för att göra yrken där vi har stora framtida behov mer attraktiva!

För vår offentliga sektor finns det faktiskt ännu fler möjligheter till att få tillbaka “kostnaden” för en sänkt arbetstid:

Minskad arbetslöshet, fler personer i sysselsättning

I augusti 2014 var 411 000 personer, 7,9% av Sveriges befolkning öppet arbetslösa (SCB). Vi sysselsätter i dagsläget runt 500 000 undersköterskor och vårdbiträden på heltid i Sverige och med en arbetstidsförkortning för dessa yrken skulle vi behöva anställa ca 40 000 – 50 000 fler. Medellönen ligger i dagsläget på ca 20 000 kronor i månaden innan skatt, troligtvis ligger ingångslönen närmre 18 000 kronor (lonestatistik.se).

I snitt får arbetslösa ca 8 400 kronor i månaden (Sveriges Radio 20130201). När denna ersättning samt 32% skatt dragits av betyder det att kostnadsökningen för samhället per arbetslös som går i arbete blir 6528 – 7 888 kronor. Detta är dock långt ifrån hela sanningen då vi har betydligt fler faktorer som vi måste ta hänsyn till för att få fram den faktiska kostnaden som staten får för reformen.

Minskade sjukskrivningar, friskare medarbetare

Försäkringskassan beräknar att sjukskrivningar kommer kosta dem 2,8 miljarder under 2014 (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5622479), till detta kommer kostnader för den vård dessa människor behöver. Inom just vården har vi fler sjukskrivningar än i många andra branscher. Med färre arbetstimmar per dag och kortare arbetspass minskar såväl stress som förslitningsskador vilket kommer att leda till betydligt färre sjukskrivningar!

Mer ledighet och tryggare tillvaro = ökad komsumtion

En stor del av den skatt vi betalar idag ser vi faktiskt inte direkt på lönebeskedet. Mycket av de pengar staten får in kommer in genom exempelvis moms, när vi handlar något. En person som upplever sig ha en trygg anställningssituation är mer benägen att konsumera än en person som inte vet vad som händer nästa dag! Det innebär att utav de 6528 kronorna kommer merparten faktiskt användas till konsumtion där staten får tillbaka 25% moms och den återstående kostnaden för reformen blir då 5222 kronor.

Om fler personer handlar mer leder detta till ökade inkomster och anställningsbehov i andra branscher. Fler personer hamnar alltså i sysselsättning inom exempelvis hantverksyrken, industri, handel och restaurang och betalar i sin tur även de skatt och moms som kommer tillbaka till staten. Här sjunker kostnaden ytterligare!

Det här är dock inte hela vinsten som staten får ut av reformen. När fler personer i vårt samhälle som upplever att de har en trygg anställningssituation plötsligt har mer ledig tid över så ökar även deras konsumtion, kanske främst av underhållning och nöjen. Om 500 000 svenskar plötsligt spenderar femhundra kronor mer varje månad i Sverige skulle det kunna ge momsintäckter på 50 miljoner. Delat på våra 40 000 nyanställda betyder detta att statens kostnad för reformen är nere en bra bit under 4000 kronor per nytt jobb.

Det är inte orimligt att anta att branscherna där konsumtionen ökar på grund av högre sysselsättning och mer fritid får en ökad vinst som kan användas till högre utdelning till ägare eller nyanställningar där en del av summan kommer tillbaka till staten i form av skatt. Exakt var detta landar går egentligen inte att förutsäga, men under förutsättning att handlarna betalar skatt i Sverige och inte skänker bort sina produkter och tjänster så handlar det om minst lika mycket som momsintäkterna ovan och kostnaden för varje nytt jobb i vården är då nere på någonstans mellan 0 – 2500 kronor.

Ett verktyg för att få mer personal där den behövs

En del av de pengar som sänkt arbetstid skulle ge tillbaka till staten kommer ej att komma tillbaks omedelbart. Effekten av minskade sjukskrivningar och förtidspensioneringar kommer exempelvis att ta tid. Det innebär att investeringen initialt kommer att kosta mer.

Om man omedelbart sänkte arbetstiden för alla offentligt anställda skulle det dessutom inte finnas rätt kompetens tillgänglig för att fylla platserna. Därför bör en ansvarsfull förändring inte ske över en natt utan istället bör staten prioritera grupper där vi behöver öka yrkets attraktionskraft och där utbildningstiden är låg.

Här ger förändringen till 7-timmars arbetsdag oss en fantastisk chans att öka attraktiviteten för yrken där vi snart kommer ha stora pensionsavgångar och behöver få in mer arbetskraft än vi i dagsläget utbildar.

Av den här anledningen bör det tyvärr inte vara aktuellt att initialt sänka arbetstiden för grupper som exempelvis läkare, psykologer eller lärare. I de första fallen är yrkena alla redan attraktiva och då lönerna är höga skulle kostnaderna jämfört med vinsten bli för höga. I alla tre fallen är utbildningstiden dessutom lång och detta skulle leda till stora personalbrister som vi inte skulle kunna fylla under den närmaste framtiden.

För yrken som vårdbiträden och undersköterskor är däremot utbildningstiden betydligt kortare och här skulle de tjänster som tillkommer kunna tillsättas relativt snabbt! I ett andra steg bör även sjuksköterskor vara aktuella. I långa loppet bör förstås arbetstiden förkortas för samtliga offentliga jobb. Detta kommer i sig att skapa ett tryck på den privata sektorn att följa efter. På sikt behöver även lagstiftning följa med för att ge en rättvis arbetsmarknad där samhällets kostnader för sjuka och utbrända minskar. Därefter kan staten eventuellt fortsätta att höja attraktiviteten och ytterligare minska sjukskrivningar för yrken där vi idag har ett stort personalbehov och stora problem med utbrändhet och sjukskrivningar genom en ytterligare arbetstidsförkortning.

Kostnaden för varje nytt jobb som en arbetstidsförkortning inom den offentliga sektorn skulle kunna ge är betydligt lägre än vad de jobb som den sänkta restaurangmomsen skapade kostat. Dessutom skulle ökad konsumtion som en följd av arbetstidsförkortningen även gynna restaurangbranschen!

Har vi råd att fortsätta jobba åtta timmar om dagen?

När alla kostnader och intäkter har räknats in skulle reformen enbart för några av våra anställda inom vården i princip inte kosta oss skattebetalare någonting. I bästa fall skulle vi rentav kunna minska på statens totala kostnader när sjukskrivningar och förtidspensioner minskar!

Dessutom skulle sjuksköterskan som möter våra sjuka och äldre varje dag må bättre, vara piggare och gladare. Detta leder till färre misstag och bättre bemötande där våra gamla och sjuka blir bättre omhändertagna och får en bättre vardag.
När vi tänker på det här, har vi då verkligen råd att fortsätta jobba åtta timmar om dagen?